samma känsorgan?
Som ni vet så tjatar jag om min kärlek. men jag lovar, det ska handla om sex. Men när man nu då har mött mr. right med stort R, och kommit fraam till att man vill dela rästen av livet ihop, så har man ju faktiskt gjort ett sexuellt bindande med.
Jag menar, samma kuk alltid? FÖR ALLTID!?
Jag menar absolut inte att jag är missnöjd på något sätt alls, men helt ärligt. Hur bra sexet än är så är det med samma person, samma prägel och samma kropp. För alltid. Även om allt är felfritt så kommer ju aldrig dendär pirriga "hur-ser-han-ut-naken" och "hur-är-han-i-sängen-känslan" tillbaka.
Peters kuk är faktiskt, som tur är den finaste jag haft hittills. Men om man delar livet med någon, och så var exer bättre i sängen? då vet man ju att det kunde varit bättre.
Okej, sexlivet kan man göra något åt, men kuken sitter ju där den sitter lixom. Och så är den liten.
men då kommer Ronja och tipsar! (extremt opedagogiskt).
När P och jag träffades för första gången, flera år sen, vill jag minnas att den var liten. Har dock förstått idag att den var slak då, men den är fortfarande inte störst i hela världen. Men nice.
Men numera är känslan större än med en bamseslane, han har nämnligen piercat kuken. På undersidan. Jag lovar, G-punkt-kanon!
Om du är kille, do it!
om du är tjej, make your man do it!
Jag vet, jag är skittaskig som tycker att folk ska göra detta smärtsamma ting, men det är värt det!
Vad tror ni? Kommer jag fixa att uppskatta samma kuk i sisådär 60 år till?
Puss.
