haxeri

Människor ar generellt väldigt bra på att dömma andra människor. Vi dömmer andra, förväntar oss att själva bli dömda och dömmer oss själva. Från många olika aspekter. Vi dömmer utseende, stil, utbildning, ålder, etniskt ursprung, sexuell läggning och livserfarenheter. Jag gör. Du gör. Fast det är fel.

Vi dömmer även folk över sexualitet, vad man gillar, hur mycket man gillar och varför.
Jag som gillar hårdrock t.ex, (stilen därtill) blir ofta stämplad för att vara lite sadistisk. Jag menar inte att det är fel med det, men jag är ju inte det bara för min musiksmak.

MEN, vad jag vill komma till; vi dömmer varandra efter hur många man har legat med. The magic number är lixom spännande att spekulera kring. Men helt ärligt, varför?Det är ju aldrig någon som pratar om hur många gånger man har haft sex, utan med hur många. Jag tror att om man kollar ur synpunkten att man är ute efter hur stor sexuell erfarenhet personen i fråga har, så tror jag inte man lär sig så mycket på 50 one night stands som på 50 nätter i ett förhållande, right?
Ajja, jag tycker iallafall att ingen därute borde skämmas över the number. Tror många gör det, både för att den är för liten eller för stor.
Ämnet kom upp på tal mellan mig och min pojkvän idag, och det märktes direkt att han skämdes, För även om vi inte avslöjat the number för varandra, så vet han att jag vet att han spelat på många strängar. Men hallååå, för att man njutit av livets goda? det är fan som att känna sig dålig för att man åkt på för många semesterresor. Man gjorde det för att möjligheten fanns och man njuter av det.
Jag har njutit av det. Och jag skäms inte. Det är eteologiskt att vilja fortplanta sig för fan!
Jag har njutit av heta sommarflirtar med passionerat sex, sunkiga one night stands på fyllan, bakfyllan och i helt nyktert tillstånd. Jag har njutit av att bli besviken för att han kom för fort, göra mitt walk-of-shame 5 på morgonen och komma på att jag minns känslan av hans kuk mer än vad han hette eller vad han gjorde, och att jag visst gjömde kvar mitt favoritarmband.
Jag har njutit av att utveckla min sexualitet i ett kärleksfullt och fast förhållande, och jag har njutit av en grym kk.
listan kan göras lång, men nää, jag skäms inte. jag dömmer inte mig själv. jag har gjort allt för att jag ville det. för att det fanns en charm och ett behov i det. Och det är fint.

Njut av ditt liv, på alla jävla plan! (kroppen kommer ju ändå ruttna bort om några år)

Puss och kärlek!



me and my love

Som ni vet så tjatar jag om min kärlek. men jag lovar, det ska handla om sex. Men när man nu då har mött mr. right med stort R, och kommit fraam till att man vill dela rästen av livet ihop, så har man ju faktiskt gjort ett sexuellt bindande med.
Jag menar, samma kuk alltid? FÖR ALLTID!?
Jag menar absolut inte att jag är missnöjd på något sätt alls, men helt ärligt. Hur bra sexet än är så är det med samma person, samma prägel och samma kropp. För alltid. Även om allt är felfritt så kommer ju aldrig dendär pirriga "hur-ser-han-ut-naken" och "hur-är-han-i-sängen-känslan" tillbaka.
Peters kuk är faktiskt, som tur är den finaste jag haft hittills. Men om man delar livet med någon, och så var exer bättre i sängen? då vet man ju att det kunde varit bättre.
Okej, sexlivet kan man göra något åt, men kuken sitter ju där den sitter lixom. Och så är den liten.
men då kommer Ronja och tipsar! (extremt opedagogiskt).
När P och jag träffades för  första gången, flera år sen, vill jag minnas att den var liten. Har dock förstått idag att den var slak då, men den är fortfarande inte störst i hela världen. Men nice.
Men numera är känslan större än med en bamseslane, han har nämnligen piercat kuken. På undersidan. Jag lovar, G-punkt-kanon!
Om du är kille, do it!
om du är tjej, make your man do it!
Jag vet, jag är skittaskig som tycker att folk ska göra detta smärtsamma ting, men det är värt det!


Vad tror ni? Kommer jag fixa att uppskatta samma kuk i sisådär 60 år till?

Puss.

Njuter för fullt av allt vad singellivet har att erbjuda, där brand "kär på 10 minuter fenomenet". Det är nämnligen så att jag kan bli det. Kanske inte kär som i förälskad, men pirrkär. Det har jag blivit, för första gången på denna singeleran. I en bög. Eller kanske bi. Damn. Träffat en helt underbar man, bara kände hur underbar han var direkt. och jävlar vad snygg han är. Sjukt snygg. Han råkar dessutom vara en väldigt känd finsk skådespelare.
Umgåts med honom hela dagen, och det har verkligen känt som han har flörtat med mig. Alltså han är inte bög som i tjejig, man kan lixom inte gissa att han är det om man inte Vet det. Trodde hans "flirtar" var bara inbildning på min sida, eftersom han är så himla charmig i sig själv, men sen berättade han att han hade haft tjej förr, och att han egentligen inte brydde sig så mycket om vilket kön personen man är kär i. Alla är ju människor lixom och man kan inte hjälpa vem man blir kär i. Alltså han är verkligen perfekta mannen.
Fick nyss ett mail av han där han skrev att han gärna ville bjuda hem mig på middag imorgon för att han tyckte jag var en så underbar människa och han ville gärna träffa mig innan han ska till Paris för en filminspelning.
men jag ska ju till min bääästis imorgon, så det får bli när jag kommer hem. Bra att dra ut på spänningen lite tror jag;) Dessutom är det nog bra att inte nappa på allt direkt. Men vad tor ni, kan han vara intresserad av mer än vänskap, trots att han är bög/bi? :) eller är det kanske bara jag som är blåögd?
Hursomhelst är det spännande. Typ som en vän till mig *anonym här*  som ligger med en 45-åring. För att det är så jävla spännande. Det är lixom något nytt, som man inte gjort innan och man vet inta vad nästa kapittel innehåller. Jaja, jag har iaf sett mig själv ha sex med en bög i huvet, och det var nice.

Fortsättning följer.
Puss!