haxeri

Jag tror många gånger att människan är väldigt lika djur, fast mer komplexa.

Det är ju ett välkänt fenomen bland djur att det nästintill är livsviltigt att vara attraktiv inför det motsatta könet, eftersom man inte får fortplanta sig annars. Det är även eteologiskt att bli svartsjuk och kräva ensamrätt, alltså med näbbar och klor skrämma bort eventuella hot om att ta ens parningspartner.

Jag njuter av smicker, samtidigt som jag blir kräkfärdig när min kille gör det.

Jag vet, fel. Men jag kan inte hjälpa det.

P får ganska mycket uppmärksamhet av jävligt snygga tjejer, jävligt ofta.

Det stör mig inte, vad som stör mig är när jag ser på han hur han njuter av det, även om han inte erkänner det.

Du vet, detdär snea leendet och gnistrorna i ögonen, ryggen rätar på sig...

Och så står där en blond storpattad jävel men snygg stil och perfekt kropp mittemot han. Plötsligt känner man sig värdelös. För man vet ju att han kan få den där snygga, asballa och glada bruden om han vill, och jag måste ju leva upp till att vara bättre än henne då. Skitsvårt. Som att lägga sina komplex under ett förstoringsglas.

Men jag kan ju inte vara arg på honom. Han kan inte hjälpa att dom är attraherade av dom och tt dom är heta, och jag njuter ju själv av komplimanger och smicker.

Så då, mina vänner..måste jag göra den ultimata flickvänsattacken:

Problemet är bara att han är så jävla skenhelig alltid att jag inte hittar något att bli arg på, ens om jag försöker.

Så jag dricker lite vin och kjedjeröker istället. Imorgon blir det tröstshopping.

So long, fukkers